Svensk ordbok 2009, webbversion

bäl`ta sig verb bältade bältat bält·ar●sätta på sig säkerhets­bälte i bil, flyg­plan o.d. vard.trafik.har alla bältat sig, så kan vi körabälta sigsedan 1983Subst.:vbid1-762267bältande, vbid2-762267bältning